Ägarstyrning och helhetskontroll inom idrotts- och kulturtjänsterna

Utvärderingens mål

Den huvudsakliga frågan inom utvärderingen var huruvida ägarstyrningen och helhetskontrollen inom idrottsservicen och kulturservicen var ändamålsenligt ordnade. Ägarstyrningen är ändamålsenlig då dess procedurer stämmer överens med kommunallagen, stadens förvaltningsstadga och koncerndirektivet, då ägarens vilja är tydlig och når fram till sammanslutningarna, och då ägaren styr dottersammanslutningarna i den riktning stadsstrategin och/eller ägarpolitiken anger. Helhetskontrollen är ändamålsenlig då sektorn har en helhetsbild av hur idrottspolitiken och kulturpolitiken verkställs av den helhet som utgörs av den egna verksamheten, understöden och dottersammanslutningarna, och då sektorn styr både sin egen serviceproduktion och den verksamhet som sker med hjälp av understöd i den riktning som stadsstrategin anger.

Slutsatser

Ägarstyrningen inom stadens idrottsservice och kulturservice har i huvudsak ordats ändamålsenligt. Men helhetskontrollen är ännu föremål för utvecklande inom sektorn. Hittills har man inom sektorn inte definierat vad staden gör själv, hurdan verksamhet staden ger understöd för, vad som görs i samarbete med företag, sammanslutningar och medborgare, och vad som är på andra aktörers ansvar. Men år 2020 kommer staden att arbeta på en definition.

Inom kultur- och fritidssektorn står en betydande del av stadskoncernens serviceproduktion utanför kulturdirektörens och idrottsdirektörens styrningsbefogenheter i dottersammanslutningarna. Ur sektorns synvinkel är ägarstyrningen inte ändamålsenligt ordnad i den meningen att sektorn saknar formell roll inom ägarstyrningen. Problematiskt för ordnandet av ägarstyrningen inom hela stadsförvaltningen är att det inte gjorts någon arbetsfördelning mellan borgmästaren och biträdande borgmästarna beträffande ägarstyrningen. Ägarstrategierna för dottersammanslutningarna är från år 2011, och då nya dottersammanslutningar har bildats har ingen ägarstrategi slagits fast för dem. Ett nytt fenomen inom koncernstyrningen är att dottersammanslutningarna styrs av samordningsgrupper som inte finns med bland de koncernstyrningsaktörer som nämns i koncerndirektivet.