Förebygga differentiering mellan bostadsområden
Beräknad lästid: 2 minuter
Utvärderingens mål
Utvärderingens huvudfråga var om Helsingfors stad har vidtagit tillräckliga åtgärder inom markanvändning och bostadspolitik för att förebygga att bostadsområden differentieras. Frågan besvarades genom att med hjälp av intervjuer och begäran om information utreda om staden har satt in betydande lokala åtgärder inom markanvändning och boende för att försöka minska de lokala skillnaderna. Dessutom beskrevs utvecklingen i skillnaderna mellan bostadsområden.
Slutsatser
Tack vare den så kallade Social Mix-principen har skillnaderna områden emellan i inkomst- och förmögenhetsnivå inte i Helsingfors vuxit särskilt starkt i internationell jämförelse. Enligt de färskaste siffrorna för efterlevnaden av stadsstrategin 2017–2021 har differentieringen bostadsområden emellan dock inte börjat minska i staden som helhet, utan hållit sig oförändrad eller ökat något. Låg inkomst, arbetslöshet och låg utbildning anhopas i samma områden. I enskilda områden, till exempel i Kvarnbäcken, har staden dock genom betydande markanvändningsåtgärder lyckats hejda den negativa differentieringsutvecklingen. Den färskaste formen av utvecklande är en stadsförnyelsemodell där områdena Malm, Gamlas-Malmgård och Mellungsbacka ska utvecklas som en helhet. Centralt för utvecklingen är kompletteringsbyggande och förbättring av tillgängligheten. Men utvecklandet av närtågens stationer och köpcentrumen försvåras av den invecklade ansvarsfördelningen mellan de olika aktörerna.
stadskansliet och stadsmiljösektorn bör
◼ pröva med att i de största koncentrationerna av ARA-hyreshus konvertera enskilda hus till bostadsrättshus och, då statens räntestöd upphört, överväga att bygga om enskilda hus till ägarbostadshus, så att bostädernas upplåtelseformsfördelning motsvarar målsättningarna i stadens genomförandeprogram för boende och härmed sammanhängande markanvändning i alla områden.
◼ genom att göra kompletteringsbyggen och utveckla servicen dra nytta av den förbättrade tillgänglighet som spårvägsprojekten medför.
stadsmiljösektorn bör
◼ fastslå vem som ansvarar för vad och hur man går till väga för att gemensamt administrera dels närtågens stationsomgivningar, dels köpcentrum, i synnerhet i situationer där splittrat ägarskap komplicerar utvecklandet.
Kommentera