Stadens störnings- och kriskommunikation
Stadens störnings- och kriskommunikation förverkligas på lämpligt sätt. På grund av förverkligade störnings- och krissituationer har alla övningar dock inte ordnats som planerat. Social-, hälsovårds- och räddningssektorns metoder för myndighetskommunikation är lämpliga.
Syftet med utvärderingen
Huvudfrågan för utvärderingen var om stadens störnings- och kriskommunikation har ordnats på korrekt sätt. I utvärderingen granskades om stadskansliets samordningsansvar i störnings- och kriskommunikation har definierats och om ansvarsfördelningen fungerar. Dessutom utreddes om man har tagit fram lämpliga metoder för social-, hälsovårds- och räddningssektorns myndighetskommunikation i störnings- och krissituationer, samt om man regelbundet har ordnat utbildningar och övningar i störnings- och kriskommunikation.
Slutsatser
Stadens störnings- och kriskommunikation är ordnad på lämpligt sätt, men simuleringar av kriskommunikation har inte ordnats årligen i enlighet med anvisningarna för störnings- och kriskommunikation. Det interna samordningsansvaret och samarbetet inom staden har genomförts i enlighet med stadens krishanteringsmodell och riktlinjer för störnings- och kriskommunikation. Stadens princip för kommunikation är att den aktör som har ledningsansvaret i regel ansvarar för kommunikationen. Det interna kommunikationssamarbetet inom staden upplevs fungera bra. Social-, hälsovårds- och räddningssektorn har lämpliga processer för myndighetskommunikation och kommunikationsanvisningar för störnings- och krissituationer. Vid behov inrättas en krisgrupp inom sektorn för att leda återhämtningen efter en störnings- eller krissituation, och kontakten intensifieras. Staden har aktivt deltagit i andra aktörers övningar, och sektorerna har ordnat mindre övningar.
Revisionsnämndens rekommendationer
Stadskansliet och social-, hälsovårds- och räddningssektorn ska
- se till att övningar i störnings- och kriskommunikation ordnas regelbundet.
Stadskansliet ska
- se till att övningar i störnings- och kriskommunikation över sektorsgränserna ordnas regelbundet.
Social-, hälsovårds- och räddningssektorn ska
- se till att arrangemangen för ersättare är tillräckliga även i sådana fall där sektorn berörs av en långvarig störnings- eller krissituation.