Tillgänglighet i den byggda miljön har främjats aktivt på 2010-talet, men det finns fortfarande ett behov av mer samarbete med föreningarna för personer med funktionsnedsättning. Det skulle gälla att trygga att den byggda miljön blir så tillgänglig som i planerna.

Kvaliteten på Helsingfors digitala e-tjänster är huvudsakligen bra, då den jämförs med de nationella kvalitetskriterierna för digitala e-tjänster. Tjänsternas sökbarhet och smidighet behöver dock utvecklas.

Hälsovårdens elektroniska tjänster är högklassiga, men alla kommuninvånare kan inte använda dem. Därför bör användningen av traditionella servicekanaler möjliggöras också i framtiden.

Inom den grundläggande utbildningen används tillräckliga och fungerande digitala miljöer, system och apparater, men de bör utvecklas och förnyas. Lärarnas digitala och pedagogiska kompetenser har inte förbättrats enligt planerna och tillräckliga uppföljningsdata om utvecklingen av elevernas kompetenser fattas.

Kvalitetsövervakningen inom heldygnsomsorgen för äldre kan anses vara tillfredsställande inom stadens egen service och tillräcklig inom den köpta servicen.

Munhälsovården vid Helsingfors stad är högklassig men det har varit svårt att få tillgång till vård, särskilt på grund av problem med att få kontakt med munhälsovården och bristen på tider för icke-brådskande vård.

Familjecentermodellen har i enlighet med målen ökat samarbetet mellan olika yrkesgrupper. Arbetet i familjecenter är i sin början i flera områden i Helsingfors och behöver fortfarande utvecklas.

Alla stora trafikprojekt i staden har inte genomförts på ett sådant sätt att det skulle ha varit möjligt att hålla sig till den ursprungliga kostnadskalkylen eller tidtabellen.

Staden lyckas inte i tillräcklig grad övervaka det stora antalet byggplatser eller ingripa tillräckligt effektivt om det uppstår missförhållanden. Bedömning av olägenheter från gatubyggen görs av stora professionella entreprenörer, men dessa står enbart för ungefär hälften av grävplatserna i stadens område.