Åtgärder har vidtagits för 90 procent av rekommendationerna i utvärderingsberättelsen för 2020.

Inom sektorn för fostran och utbildning har det genomförts många åtgärder för att förbättra studerandenas välbefinnande och öka samhörigheten. Det är dock svårt att få tillgång till psykologtjänsterna inom studerandevården och det finns kö till fortsatt vård.

I de flesta fallen ledde rekommendationerna som revisionsnämnden utfärdade 2019 till åtgärder.

Av de bindande verksamhetsmålen uppnåddes 51 procent. Den fortsatta coronapandemin har framför allt hindrat uppnåendet av fostrans- och utbildningssektorns respektive social- och hälsovårdssektorns mål.

Personaldimensioneringen i tjänsterna inom barnskyddets öppenvård är tillräcklig enligt lag, men eftersom familjernas svårigheter har ökat, kan behoven inte alltid tillgodoses. Dessutom finns det inom barnskyddet lediga befattningar som man inte lyckas tillsätta.

Man har försökt utveckla hemvården under de senaste åren, men de flesta målen har inte uppnåtts. Personalbristen är hemvårdens största problem. Den språkliga jämlikheten förverkligas inte, eftersom det råder brist på svensktalande vårdpersonal.

Staden har försökt främja tillgången till boendeservice för rehabiliteringsklienter inom mentalvården genom att omvandla Aurorasjukhusets avdelningar för psykiatrisk rehabilitering till boendeenheter och utöka utbudet inom boendeservicen i samband med konkurrensutsättningen av köpta tjänster. I praktiken har dock antalet personer som köar till boendeservicen inte minskat.

Inom hemvården och serviceboendet har man börjat använda handboken för jourverksamhet och tjänsten Mobil vårdare, men än så länge utnyttjas de inte till fullo. Samarbetet i samband med utskrivning från sjukhuset ska intensifieras.

Inom barnskyddet finns det utmaningar när det gäller att svara på det ökade behovet av familjevård utom hemmet samt specialiserad och krävande institutionsvård.

Tillträdet till icke-brådskande vård fullgörs vid hälsostationer i huvudsak inom utsatt tid enligt lagen, men inte i enlighet med Helsingfors egna mål eller på ett jämlikt sätt.

Helsingfors stad har i sina upphandlingar inte helt lyckats uppnå de miljöpolitiska målen som stadsfullmäktige ställde upp år 2012. Trots att miljökriterier även tidigare har ställts upp för projekt med betydande miljökonsekvenser, har man först under de senaste åren börjat utveckla miljökriterier i större utsträckning i och med åtgärdsprogrammet Kolneutralt Helsingfors 2035.

Social- och hälsovårdssektorn har utvecklat terapeutiska tjänster för missbrukare och tjänster som minskar skador från missbruk samt sänkt tröskeln för att få tillgång till tjänsterna. Det finns skäl att utveckla samarbetet med andra aktörer, i synnerhet barnskyddstjänsterna.

Inom stadens olika tjänster har man fått varierande resultat av att ha effektiviserat lokalanvändningen och förnyat tillvägagångssätten i syfte att nå en effektivare lokalanvändning. Det har visat sig vara viktigt att beakta klienternas och personalens synpunkter i samband med att man förnyar lokaler.

Hälsovårdens elektroniska tjänster är högklassiga, men alla kommuninvånare kan inte använda dem. Därför bör användningen av traditionella servicekanaler möjliggöras också i framtiden.

I och med det nya ledarskapssystemet och den nya sektormodellen har stadshelhetens styrbarhet förbättrats. Samtidigt har styrningen blivit mer splittrad och det har uppstått oklarheter om vem som styr vad.

Kvalitetsövervakningen inom heldygnsomsorgen för äldre kan anses vara tillfredsställande inom stadens egen service och tillräcklig inom den köpta servicen.

Munhälsovården vid Helsingfors stad är högklassig men det har varit svårt att få tillgång till vård, särskilt på grund av problem med att få kontakt med munhälsovården och bristen på tider för icke-brådskande vård.

Familjecentermodellen har i enlighet med målen ökat samarbetet mellan olika yrkesgrupper. Arbetet i familjecenter är i sin början i flera områden i Helsingfors och behöver fortfarande utvecklas.